Västerås intrikata klavertramp (VIK) lyckades ännu en gång inte göra någon besviken

Det sägs att när man når botten är det bara att studsa upp. Västerås Hockey verkar dock ha missförstått konceptet och i stället grävt vidare – med plastsked. Den gångna veckan bjöd på fler sensationer än en skvallerblogg på speed, men som vanligt lyckades VIK göra allting precis lagom fel. J20-laget säkrade sin plats i högsta serien utan att spela, klubbledningen kommunicerar som om de fått en PowerPoint från 1997 och sportchef Nicke Johängssen verkar se sin egen spegelbild som förebild.

J20s mirakulösa icke-insats: Netflix och nationell status

Att Almtuna inte tålde smålandsluft var veckans största medicinska mysterium. Hosta, klåda och tårar – som en allergisk reaktion på att behöva möta VIK J20. Istället fick Västerås ungdomar sitta i soffan och smälta lösgodis framför en repris av "Vi på Saltkråkan" medan de säkrade spel i J20 Nationell. Vikke Panrichiequorn kommenterade det hela med orden: "Det var den bästa matchen vi inte spelade."

Västerås kan nu åka ned till Småland helt avslappnade – inget att förlora, inget att vinna. Kanske blir det ett hederligt misslyckande till, eller varför inte en walkover? Då kan man börja försäsongen en dag tidigare med fysträning, mjukglassförbud och kollektivt löfte att aldrig mer spela powerplay utan tanke.

Tränarlöst lag eller dubbeljobb för materialarna?

Samtidigt fortsätter det stora tränarpusslet i A-laget där sportchef Nicke Johängssen ryktas luta åt en oväntad lösning: låta materialarna coacha. "De är ändå på plats och vet vilken ände av klubban som är fram," sägs det internt. Dock kan detta beslut påverka både vätskeservice och matchcoachning – men som tur är prioriteras bonusutbetalningar för icke-degradering högre än segrar, så framtiden ser tryggt oviss ut.

Johängssens kvällsrutiner består numera av att ringa Melin i AIK varje kväll innan läggdags. Inte för att rekrytera – nej då – utan för att fråga hur man egentligen motiverar människor att vinna hockeymatcher. Rykten säger att han även försöker beställa en Lukas Zetterberg på Wish.

Informationsbrev från annan dimension

Klubbchef Calle Julbocks senaste informationsbrev har fått supporterskaran att skratta, gråta och ifrågasätta sin läskunnighet. Under rubriken "VIK under förändring – för förbättring", förklaras det att en ny riktning är på gång. Vad denna riktning är förblir höljt i dunkel, men den inkluderar bland annat "kanske en team manager-light" – vilket låter som en mellanchef med batterier istället för beslutskraft.

Budgetarbetet för 25/26 är redan igång, vilket tyder på att någon har lärt sig att öppna Excel. Dock är tränaren fortfarande bara "nästan klar", vilket i VIK-termer betyder att de ringt fel nummer men ändå gillar rösten. Julbocks brev nämner även scouting – alltså att man denna gång tänker titta på spelarna innan man värvar dem, en sällsynt lyx i Västerås.

VIK:s sportchef: "Allt går enligt plan" – vilken plan?

I en färsk intervju förklarar sportchef Nicke Johängssen – med samma övertygelse som en taxichaufför utan körkort – att de senaste två säsongerna varit helt i sin ordning. Inga brister, inga problem, inga misslyckanden. Bara "utveckling" och "processer", vilket fått VIK-supportrar att kollektivt sätta kaffet i halsen och googla "hur avregistrerar man sig som människa?"

Medan andra klubbar utvärderar, analyserar och gör självkritik, kör VIK vidare med taktiken *struts med huvudet i isen*. Självinsikten är lika frånvarande som ett fungerande powerplay. Och ödmjukheten? Den såldes tydligen på förra årets loppis tillsammans med klubbens ambitioner och ett halvt matchställ från 2007.

Supportrarna skriker efter ansvar, men från kansliet hörs mest hummanden, vagt prat om "positiv trend" och ljudet av någon som tejpar en sprucken whiteboard. Det sägs att säsongen ska utvärderas – men hittills verkar det mest handla om att kasta pil på gamla matchprotokoll och se vad som går att skylla på ismakarna.

Och medan Västerås klappar sig själva på ryggen efter att ha halkat ur slutspelet snabbare än en Zamboni på tvål, står AIK – som i höstas var lika bedrövliga – nu i final. Skillnaden? De bytte tränare. I Västerås? Där fortsätter man försöka laga en trasig motor med tygtejp, önsketänkande och ett LinkedIn-inlägg om "att bygga kultur".

Men misströsta icke! Senare i April väntar årets höjdpunkt: loppis i Rocklunda. Det mest strukturerade klubben lyckats organisera på två år. Kanske säljer man ut sista resten av självrespekt – till halva priset.