Västerås världsstjärna och kioskgeneral på väg in – VIK:s storhetstid fortsätter i tyst triumf

Västerås intensiva kakbuffé (VIK) fortsätter att imponera i sin alldeles egna liga – där poäng är valfria, prestationer förhandlingsbara och måluppfyllelse en fråga för framtida generationer. Medan andra klubbar förstärker, tränar och planerar, så förlitar sig VIK tryggt på en kombination av nostalgiskt skrock, digitala följarspår och inspirerande bänksittande. Den gulsvarta verkligheten är inte längre ett idrottsligt fenomen, utan snarare ett kulturarv av ömsom förvirrade, ömsom förtjusande proportioner.

Österrikisk bänkstjärna glänser – utan att blinka

Boondeek Torskan har nått världsnivå. Eller åtminstone nått bänken på världsnivå. Den stillasittande puckfilosofen har kallats in till det österrikiska VM-laget, där han gjort stor succé med sitt förmånliga sittfläsk och en oöverträffad förmåga att hålla vattenflaskan åt andra. Enligt obekräftade uppgifter ska Torskan under matchen mot Schweiz ha rest sig två gånger – varav en gång av misstag.

”Det är otroligt inspirerande för våra yngre smålirar-lag att se att även absolut stillhet kan ta dig till VM,” kommenterar assisterande tränare Joohna Goose af Schonn, som själv stoltserar med två år i rad utan att höja rösten under powerplay.

Nyförvärv från TikTok – rekryteringsarbete i DaVinci-klass

Västerås verkar ha landat ännu ett snillrikt scoop genom vad som bäst kan beskrivas som digitalt tarotkortsläsande. Enligt teorier som tillkommit genom minutiös analys av TikTok-följarmönster, tros Maekhz Kapuschong från Rögle nu vara klar för klubben. Den avgörande ledtråden sägs vara att hans flickväns brorsas svåger började följa Västerås officiella konto på Instagram – ett tydligt tecken, enligt sportchef Nicke Johängssen, som alltid litar mer på algoritmer än ögonvittnen.

Kapuschong beskrivs som en mångsidig spelare som kan täcka samtliga positioner – inklusive våffeljärnsoperatör i paus och ansvarig för lottkorgen under familjedagar. “Det är precis denna typ av bred kompetens vi behöver,” menar tränare Petrus Unterschon, som gärna ser fler spelare med erfarenhet av kontanthantering och plastbestick.

Smålirar-lagen satta – framtiden har aldrig känts mer oviss

Juniortrupperna, även kallade “framtidens kaosbollar”, har nu mejslats fram efter omfattande urvalsförfaranden, som enligt insatta mest liknat ett lotteri med trasiga lappar. “Det blir vad det blir,” säger junior-sportchef Schtiifan Halmstergrein optimistiskt medan han samtidigt tejpar fast namnbrickor på klubbor som inte längre har blad.

Att något skulle kunna bli sämre än de två senaste säsongerna betraktas numera som en fysisk omöjlighet i stil med att åka skridskor uppför en trappa. Den nya generationens smålirare har redan bemästrat konsten att åka vilse i mittzon, passa till imaginära lagkamrater och stirra så djupt ner i isen att man misstänker att de letar efter sin framtid där. Prognosen för kommande säsong är därmed som ett oljat bananskal – hal, krokig och med god chans att halka in i något oväntat. Precis som traditionen föreskriver i denna klubb, där konsekvent oförutsägbarhet är enda garantin.

Backlundflörten fortsätter – som en dans med en vägg

Drömmen om Mikael Backlund lever envist vidare inom VIK-ledningen, trots att spelaren själv verkar mer benägen att spela i Antarktis än i ABB Arena. “Vi har haft bra kontakt via telepati,” menar Nicke Johängssen, som inte ger upp hoppet bara för att Backlund inte svarat på ett enda meddelande sedan 2011.

För att locka stjärnan har klubben enligt källor erbjudit en exklusiv parkeringsplats i Kolbäck, en termos med nyponsoppa samt en handskriven dikt signerad Kimpa Rohoosdale. Inget har ännu burit frukt, men ledningen anser att strategin har potential – särskilt om man kombinerar den med astrologi och flygblad i centrala Gävle.

Sammanfattningsvis rullar VIK-maskineriet vidare med samma ohejdade optimism som ett sjunkande segelfartyg i full storm. Med bänkspelare i världsklass, TikTok-scouting i mästarklass och framtidsplaner i klass med en torkad post-it-lapp, kan man bara konstatera att Västerås är redo för allt – utom hockeymatcher. Och kanske är det just det som gör klubben så evinnerligt unik.