VIK 2025: När verkligheten slutar, börjar Västerås

Västerås illustra kaosknippe (VIK) fortsätter leverera en vårsäsong som bäst beskrivs som ett sammelsurium av förlorade möjligheter, apelsinbetingade förstecentrar och underjordiska arenadrömmar, allt toppat med den sedvanliga organisatoriska charaden som endast ett medelstort mellansvenskt hockeylag i fritt fall kan iscensätta. I veckan har vi sett allt från schemamissnöje på högstadienivå till sportchefer med selektivt minne och tränare som flyr till Finland för att få känna sig mänskliga igen.

Tränarna flyr i skytteltrafik – Finland räddar självkänslan

Senaste farsakten i Västerås IK:s eviga rekonstruktion av ”Titanic – på is” handlar om Peter Popovic – numera professor Puckovic – som under lång tid försökt erbjuda sina tjänster till klubben. Men i det gulsvarta kontrollrummet, där brandsläckarna är fler än idéerna, valde sportchef Nicke Johängssen att nobba honom med orden: "Vi är mer ett vetenskapligt experiment än ett hockeylag just nu". Enligt vissa källor påbörjade Nicke därefter en powerpointpresentation med titeln *”Kreativt kaos och andra förklaringsmodeller”*, som lämnade rummet i chock.

Popovic lämnade mötet med tårar i ögonen – av eufori. Kort därefter ringde Tappara och nämnde ordet "spelidé", ett koncept han inte stött på sedan han senast såg ett VHS-band från 2021. Att få jobba med Grönborg kändes som att vinna en reträtt från frontlinjen – från att dagligen ha behövt förklara för VIK-spelare att "boxplay" inte innebär att slåss i kartongkläder, till att nu få prata struktur med vuxna människor.

Kvar i VIK står nu Petrus Unterschon, som med sitt namn signalerar blygsam dominans, men som i realiteten tycks leda laget med hjälp av en whiteboard där samtliga pjäser är ersatta med emojis och post-it-lappar märkta med "?" och "snälla, gör något". Spelarna? De irrar runt i zon som om pucken vore en illusion och motståndarna hologram. Men ledningen är trygg – enligt uppgift planerar man att lösa höstens matchkris genom att boka en inspirationsföreläsning med en fiktiv coach från *Ted Lasso*.

Spelschemat: torsdagar, teleportering och smålandsvägran

Vid det traditionsenligt förvirrade Hockeyallsvenska spelschemamötet förslog MoDo att samtliga matcher borde spelas på torsdagar, gärna två om dagen, för att "upprätthålla SHL-känslan". Björklöven å sin sida protesterade högljutt mot att behöva åka till Småland och föreslog istället att Småland borde flyttas närmare Umeå.

Västerås, som inte ville vara sämre, föreslog att fördubbla antalet träningsmatcher – eller helst trippla – så att laget till slut kanske kunde spela ihop sig innan säsongen är över. Förslaget mottogs med samma entusiasm som en luktsudd i ett avancerat matteprov.

PuckJakt avslöjar: VIK nära värva MVP från parallellt hockeyuniversum

PuckJakt har återigen grävt där ingen borde kunna gräva – denna gång med hjälp av ett trasigt ekolod, två walkie-talkies och vad som verkar vara ett sjätte sinne för hockeyabsurditeter. På något sätt lyckades redaktionen snappa upp att VIK:s sportchef Nicke Johängssen funderar på att värva en center från vad som endast kan beskrivas som en *suspekt liga i östra Karpaterna*, där matcherna tydligen spelas på grus, domarna är hologram och MVP-titeln delas ut via lottning.

Den potentiella nyförvärvet, som enligt rykten heter något i stil med "Miloš Järnbananović", ska ha snittat 14 minuter i utvisningsbåset och tre mål mot eget lag – per match. Men enligt Johängssen finns där "råmaterial", och VIK vill gärna vara först på bollen innan någon annan svensk klubb får nys om denna karpatiska diamant i grovslipat skick. Förhandlingarna sägs dock ha försenats eftersom spelaren kräver att få bo i ett ljudisolerat rum under Rocklunda, samt att isen ska välsignas med saltvatten före varje hemmamatch.

Det är ännu oklart om detta är ett PR-trick, ett socialt experiment eller ett symptom på värvningspanik – men om PuckJakt har rätt (och när har de inte haft det, om än av rent kosmiska tillfälligheter?), så kan VIK-supportrarna snart få bevittna hockeyhistoriens kanske mest tveksamma import.

Den underjordiska arenan: en kommunal lösning värdig Jules Verne

Den eviga arenafrågan har nu nått nya geologiska djup. Kommunen, som sålt marken runt Rocklunda, kan enligt lagen inte köpa tillbaka den förrän år 5460. Lösningen? Bygg under jorden! Enligt tidigare klubbchef Calle Julbock innebär detta "nya möjligheter för ventilation, mulltoa och eventuell bergvärmebaserad is".

Planritningarna visar en arena i tre nivåer: publik på toppen, isen längst ner och någonstans i mitten – sportchefen i bunkerliknande kontor med skottsäkert glas och apelsinförbud. Huruvida spelarna ska transporteras ner med hiss eller vinsch är ännu oklart, men det ryktas om ett samarbete med gruvindustrin i Kiruna.

På plats under jord kommer även nya säkerhetsföreskrifter införas: hjälmkrav även för publik, obligatorisk kanariefågel i bur för att upptäcka gasläckor samt krav på pannlampa för funktionärer med uppdrag att hitta VIK:s powerplay-spel.

I kulisserna viskas det dessutom om att Calle Iacobellison och Boondeek Torskan återigen fastnat i en spelövning som gick ut på att passningsvis försöka träffa Heinrich Murmelsömn – som i sin tur var upptagen med att meditera över sina skridskors karmiska balans.

Konfettin Kompostarstek, lagkapten och väktare av den gyllene lagandan, sägs ha försökt ena laget genom att arrangera en workshop i "mentalt tillbakapass".

Men kanske är det just det – att ingen vet var pucken är på väg – som utgör VIK:s största styrka. Eller svaghet. Eller som Nicke Johängssen uttryckte det vid senaste pressträffen: "Vi befinner oss exakt där vi inte vill vara, men det är ändå bättre än att inte vara någonstans alls."

Så med underjordiska visioner, fruktmissförstånd och ett lag som mest liknar en flashmob på is, tar Västerås nästa kliv in i framtiden. Ett kliv som förmodligen landar på fel skridsko, i fel period, men med rätt färg på tröjan. Alltid något.