Västerås inkompetenta kojbygge (VIK) fortsätter med hockey utan puck, logik eller ryggrad

Västerås inkompetenta kojbygge (VIK) har återigen visat att man inte bara är ute och cyklar – man har dessutom glömt hjulet hemma och råkat hälla sylt i växellådan. Det är med samma precision som en blindfisk på enhjuling som J20-laget tog sig an ännu en drabbning mot kryptonitstyrda Almtuna, där Västerås ungdomar spelade ishockey som om pucken var en farlig insekt. Resultatet? En prestation värdig en plats i kommunal klätterväggsverksamhet för medvetslösa sengångare.

Men skam den som ger sig – det tycker i alla fall assisterande tränare Joohna Goose af Schonn, som i ett banbrytande uttalande förra veckan berättade att det faktiskt "är poängen som räknas". En nyhet i klass med upptäckten att vatten är blött. Detta är dock en insikt som ännu inte riktigt rotat sig bland spelarna, där de flesta verkar tro att poäng är något man får om man står still och stirrar stint på sargen.

Rasmussen på väg in – eller var det kaffekokaren?

Den största chocken i veckan kom inte från en oväntad seger, utan från ett rykte: kaffeansvarige från Växjö, Emil Rasmussen, kan vara på väg in som tränare. Källor nära förrådet (där sportchef Nicke Johängssen tydligen ofta går vilse) uppger att Rasmussen först sökte jobb i kiosken, men sportchefen misstog ordet "kiosk" för "konditionstränare", vilket i och för sig ändå är ett steg upp för organisationen.

Med Rasmussen vid rodret hoppas man att energin i laget ska öka drastiskt – särskilt om han tar med sig sin espressomaskin. Ossian von Kvarkarkvast tros kunna utveckla både koffeinallergi och skott på mål, och Matte Soo’grün rapporteras redan ha bytt ut sin vattenflaska mot cappuccino. Det ryktas även att Riskus Korvonen, målvakten som numera släpper in puckar snabbare än han släpper väder, erbjudits ett medlemskort till Espresso House i hopp om att vakna under matchtid.

Medlemsmöte flyttat – spännande eller skrämmande?

Klubbens plötsliga beslut att flytta medlemsmötet med ett dygns varsel väckte viss förvirring bland de 14 tappra själar som fortfarande följer föreningens interna kommunikation. Frågan är om det handlar om organisatorisk glömska – man kanske helt enkelt missade att det finns något som heter fotboll och att svenska folkets intresse tenderar att kanaliseras dit på just tisdagar.

Men det går också envisa rykten om att något mycket större är på gång. Kanske en ny tränare? Kanske en ny sportchef? Kanske en enorm investering i en symaskin till materialaren? Ingenting är bekräftat – vilket förstås gör det ännu mer spännande. För som alltid i Västerås Hockey är det oklara det mest tydliga.

Pär Mårts nobbar – eller blev han aldrig ens bjuden?

Gamle hockeyviskaren och Ramnäs IK:s legendariske airhockeymästare Pär Mårts ser ut att välja svartgult före gulsvart. Enligt obekräftade källor blev han aldrig ens tillfrågad – ett beslut som tycks vara i linje med klubbens strategi att noggrant undvika människor med erfarenhet, insikter eller förmåga att vinna hockeymatcher.

En talesperson från kansliet – som av sekretesskäl endast vill kallas för "Frasse i förrådet" – berättade att man ”inte ville riskera att någon kom in och förändrade något”. En logik i linje med att neka brandsläckare i en vedeldad båt.

J20 kämpar vidare – i riktning mot avgrunden

J20:s resa i kvalserien fortsätter som en utförsåkning utan skidor. Förlust igen mot Almtuna, som för Västerås verkar vara vad spenat är för sniglar – fullständig paralysering. Trots flera tappra försök från spelare, vars främsta styrka är att alltid komma två sekunder för sent till pucken, och en målvakt som ägnade större delen av matchen åt att leta efter sin klubba bakom sargen, lyckades man inte skrämma någon annan än publikvärdarna.

Nu har man alltså inte allt i egna händer längre. Däremot har man fortfarande makten att spela sig ur serien helt och hållet – något laget i alla fall konsekvent verkar sikta på.

Panrichiequorn på kontrakt – förvaring före förädling

Och små-lirarn Vikke Panrichiequorn då? Jodå, han har kritat på ett treårskontrakt med A-laget – något som i en fungerande förening skulle ses som en offensiv satsning på framtiden. I Västerås innebär det snarare ett experiment i långsam självdestruktion. För frågan alla ställer sig är: hur gör man för att maximera potentialen i att inte utveckla en talang? Klubben verkar redan ha ett program för det: minimalt med istid, placering bredvid en kon som heter "Rutinerad Veteran", och total frånvaro av individuell feedback. Ett upplägg som får självaste Kafka att framstå som en logisk realist.

Men hoppet lever. För än så länge är inte kaffemaskinen inkopplad, medlemsmötet genomfört eller alla puckar försvunna. Västerås Hockey kanske bara är en korrekt möbelskruv ifrån att bli något riktigt stort. Förslagsvis ett väggfäste. Utan vägg.