VIK 2025: En studie i kollektiv självförtroendebrist med glasyr på toppen

Västerås initiativlösa kotlettsamling (VIK) lyckades denna vecka med konststycket att på samma gång hålla ett årsmöte som verkade regisserat av Lasse Åberg och lansera en försäsong värdig en grupp pensionsfärdiga taxichaufförer. I denna tragikomiska följetong, som mer och mer liknar ett avsnitt av "Hem till byn" skrivet på gammelsvenska, fortsätter det gulsvarta dramat att bjuda på fler överraskningar än ett slumrande Kinderägg i en bastu.

Demokrati med Florsocker: Ett årsmöte i tre lager och ingen botten

Det extra insatta årsmötet – vilket i sig låter som en IKEA-manual för hur man förlorar publikens förtroende – blev en kavalkad av utsvävande formaliteter, nya valberedningsansikten och bakverk i sådan mängd att flera medlemmar rapporterades ha fallit i sockerinducerad dvala under mötets gång. Enligt uppgift var det fler mazariner än idéer i omlopp, och klubbens framtid diskuterades i ungefär samma tonläge som när man försöker välja gardiner till städförrådet.

Men det mest hjärtevärmande var ändå att medlemmarna, som efter år av passivt kaffedrickande och diskret muttrande i stolsraderna nu plötsligt vaknat ur sin komaframkallade årsmötesdvala, reste sig likt en arg pensionärsarmé på rea och tog saken i egna händer. Ett gäng viktiga beslut klubbades igenom med samma beslutsamhet som när man väljer rätt småkaka till sitt elvakaffe – och med ungefär lika mycket dramatik.

Försäsongens plan: spela mot alla lag som är bättre än oss (dvs alla)

Den nypublicerade försäsongen tyder på att klubben antingen drabbats av kollektivt självskadebeteende eller har låtit en apa med kastanjetter trycka på “randomize”-knappen. Med lag som Färjestad och Djurgården i spelschemat verkar målet vara att redan i augusti etablera en tradition av förlustkultur så djupt rotad att den kräver arkeolog för att gräva fram viljan att vinna.

“Vi vill att spelarna känner på motstånd av högsta klass”, sa sportchef Nicke Johängssen, medan han försökte smyga in en träningmatch mot Montreal Canadiens i september. Men enligt inofficiella källor var Montreal det enda laget som vågade tacka nej till nye tränaren Petrus Unterschons förslag om att lagen enbart ska spela special teams med oknutna skridskor.

Chefstränaren Petrus Unterschon – ett rivjärn i silkesunderkläder

Den nytillträdde tränaren Petrus Unterschon – känd från realityserien “När ilskan går före förnuftet” – beskrivs av experter som en man med så höga krav att syrehalten i omklädningsrummet sänks varje gång han höjer rösten. “Antingen är du med, eller så är du way out”, skall han ha sagt till spelargruppen, varpå samtliga juniorspelare gömde sig i bastun.

Mediekonstnärerna Sanny och Svensson, kända för sin icke-befintliga fingertoppskänsla i det verbala finrummet, beskrev Petrus som "en elefant i en porslinsbutik" – vilket i deras värld tydligen är en komplimang. Trots att bilden för tankarna till krossade ambitioner, skrämda serviser och panikslagna tanter med ärvda koppar, avslutade duon säsongens sista podd med att spå en succé. För när VIK gör något, då gör de det med stil – även om det innebär att elefanten river hela butiken men ändå på något sätt landar en PR-seger.

Före detta tränare Eskil Kallsong har enligt uppgift redan skickat ett fruktfat som avskedspresent, komplett med en lapp där det står “lycka till, du kommer behöva det – och kanske en defibrillator”. Assisterande tränare Joohna Goose af Schonn, vars främsta merit är att ha navigerat en kanelbulle genom E18 under rusningstrafik, sägs nu arbeta heltid med att tolka Unterschons kroppsspråk för resten av laget.

Spelare på vift, power rankings på drift och ett hopp på lånad framtid

Nudistemus Växlqvischt har officiellt lämnat de gulsvarta smålirarna för AIK, där han nu enligt rapporter tränar på att stå i kö och hålla igen glädjen. Det är ett stort steg för en ung spelare – från att jaga puckar till att öva på att se lagom oberörd ut efter mål, allt medan han lär sig den ädla konsten att tappa 1-0-ledningar med seniorfiness. Enligt insiders har han redan fått beröm för sin förmåga att stirra tomt ut i fjärran efter en backmiss.

Samtidigt menar Fredrik Söderström att tränarvalet är ett “statement” – vilket i VIK-sammanhang innebär att man har gått från att viska till att tyst skrika i en skokartong fylld med ångest. På majs power ranking klättrar VIK från minus 34 till plats 7 – en rörelse så osannolik att börsen i New York blinkade till av förvirring. “Vi har fått in rätt energi i gruppen”, sa Calle Iacobellison, innan han tuggade av sig halva snusen och lade sig i ett mörkt rum för att återhämta sig från tränarens senaste ögonkontakt.

Och så står man där. Med en sockerbakad årsmötesprotokoll i handen, ett försäsongsschema som kunde ha skrivits av en elvaåring med övertänt färgfilter och en tränare med eld i blicken och motorsåg i stämbanden. Västerås har onekligen alla ingredienser för en historisk säsong. Tyvärr är det mest likt receptet på kladdkaka – förutsatt att man glömde mjölet, brände allt och ändå försökte sälja det som “klimatsmart experiment i kolbaserade smaker”.